Yr av glädje över att tekniken fungerar, vill jag länka till min favoritsida och en artikel om HDKs magisterutställning på Röhsska museet (21/5-6/6) som jag skrivit under länkfrånvaron. Design är på modet. Är denna enorma längtan efter design egentligen en längtan efter konst? Det finns en lucka mellan människor och konsten, en lucka som hos litteraturen täpps till av boken, i musiken av skivan. Men hur får människor i dag tag på konst när postmodernismen utropat måleriet som dött och ifrågasättandet/undersökningen som det enda viktiga. I dag söker sig människor i horder till utställningar med de gamla mästarna, men i övrigt är det design som gäller.
Men vanlig design kan inte fylla upp det tomrum som konsten lämnat. Den rör sig helt enkelt inte kring förutsättningarna för detta att vara människa, blandar inte upp det sköna med det mörka. Istället förvaltar den det skönas arv, och gör det gott. Däremot har konsten svikit folket, stängt in sig i ett hörn för eliten, och lämnat folket åt sitt och underhållningsindustrins öde.
(För en diskussion kring postmodernismen inom konsten föreslår jag att ni beställer hem Paletten nr 3 2004).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Watch out Betty! Snart kommer folk att anklaga dig för att vara konservativ... "de gamla mästarna", va?
Det är ett faktum att utställningar med Matisse och Munch o.s.v. drar horder med folk nu för tiden. Jag säger inte att dessa är "bättre" än moderna konstnärer. Som vanligt tycker jag att en bra värld är en värld som inehåller ett spektrum av nyanser, från det lättillgängliga till det svåra. Men det problematiska med konsten är att mellanspektrumet mer och mer dragit sig tillbaka. (Det mer lättillgängliga, föreställande, som "de gamla mästarna". Måhända ett släpphänt sätt att benämna dom, men iallafall ett vedertaget sådant.) Därmed stängs människor ute, eftersom mellanskiktet ofta är det som släpper in människor till konst och också till litteratur. En öppning helt enkelt. En port.
Sannt, sannt. Men det går helt uppenbart bra för konsten att bry sig om vad andra inom samma elit tycker. Annars skulle det inte finnas en sån likriktning vad gäller vad som är "fint". Naturligtvis är det här en hårddragning, naturligtvis finns det saker som avviker. Men en iakttagelse blir av nöd en hårddragning.
Skicka en kommentar