I Göteborgsposten gnäller man över att allt fler skriver dåligt och att allt fler skickar sina misslyckanden till förlagen. Huga! Betty B.B. som själv ofta skrivit dåligt och också ofta misslyckats (i kärlekslivet, i det sociala livet, i författarlivet) går nu upp till kamp mot detta förtryck av misslyckanden!
Hon tänker till exempel på de 1 miljon dåliga texter hon själv skrivit (ändock blev hon antagen till Litterär Gestaltning en gång i tiden). Alla dessa avvisanden från förlag och tidningar har varit guld värda! Bäst tyckte hon nog om göteborgsrecensentens uppfattning om hennes novellkonst "i den ena novellen finns historien men hon misslyckas med utförandet, i den andra är det tvärtom". Ja, hon skrev trehundra sidor av pur ilska efter det och så fri och ohämmad har hon aldrig känt sig tidigare!
Överlag anser Betty att misslyckanden betytt mer för hennes utveckling som författare och människa än de där konserverande framgångarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Yes. Det finns inget som är bättre för kreativiteten än att bli refuserad, sågad, missförstådd! Det håller jag helt med om.
Jag har beställt en prenumeration på Fantasin, förresten. Fler bloggar, fler tidskrifter...
Gôtt säger vi om fler prenumeranter! Du kommer få en fin Orealismläsning till sommaren!
Refuser är norm, det bör man inte glömma. Tänk bara på Beckett, refuserad ett otal gånger innan debuten. "No matter. Try again. Fail again. Fail better." Det finns tröst i den tanken.
Flyga högre, falla bättre. Det finns egentligen inget annat i livet som är viktigt än just den cirkeln. Perfektion är döden. Det är skövlat land och salt i jorden.
Men vad menar ni??? Det e väl inte alls bra att misslyckas, eller har jag missat nåt? ATt bli knäckt gäller de flesta människor, många reser sig ju inte upp igen. Tänk bara på de utbrända.
Men det man kanske kan ta med sig av misslyckandet är ju erfarenheten, och förhoppningsvis den förstärkta viljan att lyckas bättre nästa gång. Det hjälper inte mot all sorg, mot alla misslyckanden. Men det är en god föresats när det gäller allt skapande.
Och i skapandet kan det, i sig, finnas ett slags tröst.
I exegets tanke finns dessutom ett mostånd mot "the american dream"-filosofin som skapar så många utbrända. Den där uppfattningen att vem som helst kan bli president om man bara anstränger sig, och att man är en looser om man inte blir det. Att livet måste vara gnistrande och fantastiskt ständigt. Tanken att man aldrig vet vart en upplevelse ska leda, att det kanske är det svåra som utvecklar en mest, är en vacker ansats i dag.
Skicka en kommentar