Betty har varit i V-xj-. En främmande planet in outer space där Betty en gång växte upp. Hon drabbades av melankoli på Storgatan. Hon drömde sig bort. Hon glömde bort bloggen och storstaden. Annat hände. Människorna som fostrat Betty gav henne honungsmackor och mozarella på vitt bröd. Hon lade märke till att den buckliga hundlatrinen på stigen mellan stora vägen och Björkvägen såg ensam och övergiven ut.
Hon funderade över mannen som hittats på en strand i England. Ensam, stum och iklädd en blöt kostym. Han som inte sa något alls, men spelade storslaget i två timmar på sjukhusets flygel. Om det läste hon i Småländers post(http://www.smp.se/article.php?args=533012,101;123;0;0 - BBB har en felande länk). Berättelsen om Pianomannen var som litteratur, men litteratur som filmatiserats, som följde manus lite för väl. Så att hon kikade efter fogarna, krackeleringar där något kunde visa sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tror att man nu fått reda på vem mannen är. En gatumusikant. Eller en performanceartist. Han är i alla fall inte okänd längre.
Skicka en kommentar