en SamhällsSorg Faller från Betty B.B.s Öga

Betty B.B. har läst en bok som säger att män är uppfyllda med skam. Det överrumplade henne. Sedan berättade boken att män är så uppfyllda av skam att de inte kan hantera sin skam, den hotar att utplåna dom. Därför måste de hitta någon att projicera sin skam på. På Horor, Bögar, Svaga. Det här gäller absolut inte alla män, även om ett samhälle trycker ner sina Copingstrategier i halsen på de flesta. Kvinnor däremot, står det i boken, de är så mycket mer (enligt uppfostran) duktiga på att hantera känslor. Så de tar andras skam och bär den åt dom. Tur för männen, oturligt för kvinnorna.

Så slocknar blicken hos mannen dagen efter ett one night-stand med tjejen från krogen. Där ligger de i sängen. Lakanen är svettiga och lite unkna. Han vaknar och känner skammen skölja över sig för att han blev full och knullade som en galning. Så tittar han på kvinnan och tänker: det är hennes fel. Även om hon inte är en hora så är hon en hora ändå. Kvinnan slår upp ögonen och känner skammen över att hon blev full och knullade som en galning. Hon tittar in i mannens ögon och ser sin egen spegelbild där, men en spegelbild som är uppfångad ur sjöbottnen, ur det mörkaste slam. Hon är den fulaste av främlingar, oberörbar. När hon försöker skämta faller skämten av honom som slappa fiskar, när hon vill att han ska le ger han henne kalla-kramen.

Så sorgligt är detta skamspel att Betty Boom Boom vill gråta. Fy på sig samhället för att det gör detta med människorna! Fy på sig!

Det Handlar om Kärleken/Vänskapen/Samhället

Vara handling och smekning. Integritet och intimitet. Är det inte den stora svårigheten? Hur ska vi kunna bli fria innan vi löst den gåtan? På den tunna tråden balanserar den som söker livets storhet. Att kasta ifrån sig kärleken är inte en fungerande väg. Att kasta ifrån sig friheten är inte fungerande heller. Hur möter man en annans blick utan att sugas in där, försvinna, tappa det som var ideal och högrest? Det som var en kropp som söker sin egen handling, sitt eget mål. Hur möter man en annan människa som fullt ut en egen människa?

Klara som en Rymdkapsel

”Discovery´s kapslar hette Anna, Betty och Clara.” står det på sidan 156 i ”År 2001” av Arthur C. Clarke. Betty Boom Boom som har en kär vän, en nära släkting, en älskade, som heter Klara Betty Anna ser plötsligt var denna någon kommer ifrån. Herregud, tänker Betty B.B. när hon läser den meningen och känner fiktionens vingar, men även historiens och framtidens, slå häftigt. Herregud! Klara Betty Anna är ingen annan än Discoverys tre kapslar. Att det står om dem lite nedlåtande: ”…[kapslar till rymdskepp] fick i allmänhet kvinnonamn, kanske i insikt om det faktum att de ofta nog kunde avslöja sig som tämligen oberäkneliga personligheter.” det ignorerar Betty B.B. för hon ser det som Arthur C. Clarke inte ser. Anna Betty och Klara går utanpå rymdskeppet, utanpå det stålblanka skrovet och stirrar ut i rymden.