Betty Behöver Beröm!

Eller främst behöver hon en rejäl fylla. Kanske på Valands Vårfest eller HDKs dito på världskulturmuseet ikväll. Hon sitter alldeles för djupt nere i det deprimerande och instängda romanarbetet för att minnas hur man lever. (Någonstans har någon expert liknat kulturutövare vid olika psykiska avvikelser, eller vad man nu ska kalla sånt som inte är NORMALT, och då blev författaren en AUTIST och skådespelaren SCHIZOFREN.) Alltför ofta tycker Betty att detta att röra sig inuti en roman, och en deprimerande dyster sådan (varför man nu ska ödsla tid på sådant som gör en ledsen), är att stänga ute alla de anledningar till att man lever. (En annan expert har gjort undersökningar på skådespelare som spelade tragedier och skådespelare som spelade komedier och kommit fram till att de senare var lyckligare).

(För övrigt ber Betty Boom Boom ursäkt för alla nuvarande och kommande stavfel, för hon kan inte låta bil.)

Länkarna tillbaka!

Yr av glädje över att tekniken fungerar, vill jag länka till min favoritsida och en artikel om HDKs magisterutställning på Röhsska museet (21/5-6/6) som jag skrivit under länkfrånvaron. Design är på modet. Är denna enorma längtan efter design egentligen en längtan efter konst? Det finns en lucka mellan människor och konsten, en lucka som hos litteraturen täpps till av boken, i musiken av skivan. Men hur får människor i dag tag på konst när postmodernismen utropat måleriet som dött och ifrågasättandet/undersökningen som det enda viktiga. I dag söker sig människor i horder till utställningar med de gamla mästarna, men i övrigt är det design som gäller.

Men vanlig design kan inte fylla upp det tomrum som konsten lämnat. Den rör sig helt enkelt inte kring förutsättningarna för detta att vara människa, blandar inte upp det sköna med det mörka. Istället förvaltar den det skönas arv, och gör det gott. Däremot har konsten svikit folket, stängt in sig i ett hörn för eliten, och lämnat folket åt sitt och underhållningsindustrins öde.

(För en diskussion kring postmodernismen inom konsten föreslår jag att ni beställer hem Paletten nr 3 2004).

BBB saknar sina länkar!

Om det är någon som har sett små digitala länkar i ett demonstrationståg för ökade rättigheter någonstans på nätet, kan denne väl höra av sig till BBB snarast!
BBB saknar sina länkar så det blöder i hjärtat. "Jag uppskattar er!" skriker hon i vanmakt medan bloggen förfaller och orden står ensamma och nätverkslösa i cyberrymden. "Jag respekterar erat smutsiga undergroundjobb!" snyftar hon när hon lägger sig ner på knä. "Jag har alltid hälsat på er i fikarummet," blir det sista hon mumlar nästan aggressivt för sig själv, innan hon faller i apati.

"Det här suger, det är det värsta jag varit med om i hela mitt liv"

sa Martin Stenmarck på presskonferensen efter misslyckandet i Schlagerfestivalen i går. Betty B.B. som, som sagt (se 15 Maj), misslyckats många gånger i sitt liv, kan inte annat än känna med honom. Och bli en aning förälskad i den där hetlevrade öppenhjärtliga smärtan. Ja Martin, det gör ont att falla. Men du blir mänskligare på kuppen.

Mänskligare blev dock inte Betty B.B. (numera fascisten kallad) i tevesoffan när Martin Stenmarck ("men han lyste ju så i teverutan, hans framförande var ju så tight!") knappt fick några poäng alls i omröstningen. Vad är det för fel på det Europeiska folket? undrade hon. Inte bara har de röstat fram en fantastiskt stor mängd diktatorer under 1900talet, de har inte heller släppt 1995 utan röstar på en sån usel låt som Rumäniens "Let me try". En inställsam eurodiscolåt som är fel på alla sätt och vis. Nu var det ju inte den som vann utan den där Antiktjejen från Göteborg, men ändå.

Och därför, tycker Betty B.B. borde denna telefondemokrati dras tillbaka direkt. "Om det ska vara på det sättet".

Dåliga dåliga Bettan!

Betty har varit i V-xj-. En främmande planet in outer space där Betty en gång växte upp. Hon drabbades av melankoli på Storgatan. Hon drömde sig bort. Hon glömde bort bloggen och storstaden. Annat hände. Människorna som fostrat Betty gav henne honungsmackor och mozarella på vitt bröd. Hon lade märke till att den buckliga hundlatrinen på stigen mellan stora vägen och Björkvägen såg ensam och övergiven ut.

Hon funderade över mannen som hittats på en strand i England. Ensam, stum och iklädd en blöt kostym. Han som inte sa något alls, men spelade storslaget i två timmar på sjukhusets flygel. Om det läste hon i Småländers post(http://www.smp.se/article.php?args=533012,101;123;0;0 - BBB har en felande länk). Berättelsen om Pianomannen var som litteratur, men litteratur som filmatiserats, som följde manus lite för väl. Så att hon kikade efter fogarna, krackeleringar där något kunde visa sig.

Nu är det vår!

Ja visst spricker löven ut och blommorna vänder sina ansikten mot solen. Även internettdebattörerna verkar ystra av vårvärmen. Göteborgspostens artikel, se nedan, debatteras intensivt på maltesblogg. Även på min egen Fantasinhemsida diskuteras den, men utan debatt, för vi har inte lyckats få till det här med tvåvägskommunikation än. Och på otidskrifts "kommunicera" debatteras istället de stora tidningarnas oförmåga till debatt. Det är verkligen tur att ingen är ute i det verkliga vårljuset, för ozonhålet är tydligen extra stort i år.

Den som lever får misslyckas

I Göteborgsposten gnäller man över att allt fler skriver dåligt och att allt fler skickar sina misslyckanden till förlagen. Huga! Betty B.B. som själv ofta skrivit dåligt och också ofta misslyckats (i kärlekslivet, i det sociala livet, i författarlivet) går nu upp till kamp mot detta förtryck av misslyckanden!

Hon tänker till exempel på de 1 miljon dåliga texter hon själv skrivit (ändock blev hon antagen till Litterär Gestaltning en gång i tiden). Alla dessa avvisanden från förlag och tidningar har varit guld värda! Bäst tyckte hon nog om göteborgsrecensentens uppfattning om hennes novellkonst "i den ena novellen finns historien men hon misslyckas med utförandet, i den andra är det tvärtom". Ja, hon skrev trehundra sidor av pur ilska efter det och så fri och ohämmad har hon aldrig känt sig tidigare!

Överlag anser Betty att misslyckanden betytt mer för hennes utveckling som författare och människa än de där konserverande framgångarna.

Bigger Better and more Beautiful

BBB är tre kvinnor i en kö (sedda uppifrån).
BBB är fotspåren efter en dinosaurie som hoppat jämfota
BBB är det misslyckade namnet på en datamanual: Basic B... Bomputer?
BBB är tre tjejbästisar med gruppslitningar
BBB är tre förrymda L som lever undercover (Lovely, Lisa-Marie och vilda Laura)
BBB är förkortningen på en barnramsa: Betty Boom Boom - du är död!

JAG VILL HA EN BLOGG, MAMMA!

Jag har alltid ansett mig vara en olitterär människa som läser det jag gillar, men utan koll eller önskan att bli intellektuell. Men helt plötsligt följer jag debatter lite här och var på internet, kollar in Malte Perssons blogg och o-tidskrifts loggbok. För med bloggarna och loggböckerna har det äntligen ryckt in lite lek och dokusåpa i det finlitterära. Lite heta känslor, lite PERSONLIGT ÄR POLITISKT, lite "jag kan själv!". Här finns det plats även för det som svajar, tar nya vägar, hoppar in som ett yrväder. Och, ja, jag må inte alltid vara kylig och perfekt, men jag har något att säga, jag står för något och jag kan leka. Så här är min blogg!