Eller främst behöver hon en rejäl fylla. Kanske på Valands Vårfest eller HDKs dito på världskulturmuseet ikväll. Hon sitter alldeles för djupt nere i det deprimerande och instängda romanarbetet för att minnas hur man lever. (Någonstans har någon expert liknat kulturutövare vid olika psykiska avvikelser, eller vad man nu ska kalla sånt som inte är NORMALT, och då blev författaren en AUTIST och skådespelaren SCHIZOFREN.) Alltför ofta tycker Betty att detta att röra sig inuti en roman, och en deprimerande dyster sådan (varför man nu ska ödsla tid på sådant som gör en ledsen), är att stänga ute alla de anledningar till att man lever. (En annan expert har gjort undersökningar på skådespelare som spelade tragedier och skådespelare som spelade komedier och kommit fram till att de senare var lyckligare).
(För övrigt ber Betty Boom Boom ursäkt för alla nuvarande och kommande stavfel, för hon kan inte låta bil.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej Betty!
Kanske får vi läsare ta del av Bettys tankar om snöbollar och disktrasor. Hittils kan man ju bara läsa Gunnars version på [nitnitnät](http://nitnit.net/). Jag läser Betty Boom, och funderar på Göteborg.
Jag längtar efter att vara så där kreativt deppepprimerad, det suger att vara autistisk i en taxibil. Hursomhelst tror jag att det där med att marinera sig i sprit fungerar på de flesta, spela i den lyckliga ligan en stund.
Skicka en kommentar