Så har hon då en lätt huvudvärk, Betty B.B. Den leder ner från hårfästet över pannan ner till vänster ögonbryn. Där ligger den. Duktigheten. Och bidar sin tid.
För hur skriver man egentligen bra text? Ska den vara snärtig och konktret, små fina scener som staplas på varandra, men inte för långsamma så att läsaren tröttnar, utan snabba och ärtiga? Eller ska de vara långa och beskrivande, ett tankeflöde?
De texter som Betty B.B. gillar själv, de som står i rader i hennes bokhylla, har alla
1 portion samhällsengagemang och förtryck
1 portion relationer
1 portion action
1 portion vackert språk
Om man bryter ner böcker i enheter så kan man kanske sätta upp dom i nya enheter, ungefär som när man pluggar till en hemtenta?
Den räddhågsna Betty B.B. blickar upp på sin bokhylla.
2006-10-26
2006-10-25
Tema: Om tema
Betty B.B. är en ifrågasättande person. Det ska man vara i dessa dagar. Aldrig ta något för givet, aldrig låta minsta lilla passera. Särskilt inte Välmenande Tankar i det offentliga rummet. Därför tänker Betty B.B. här göra sin bloggande plikt och dissekera ett harmlöst fenomen.
Betty B.B. stör sig nämligen just nu på teman. Visserligen är hon själv vän med en av redaktörerna till Fantasin, och de begagnar sig ju av dylika presentförpackningar. Men ändå... Där sitter Betty B.B., lömsk som vanligt, på en spårvagn och försjunker i det förbiflygande landskapet (metallstängsel, förtryckta buskar, damm och plastmuggar), när blicken faller på den oranga kartongen som är fäst invid spårvagnsfönstret. Poesi På Väg. Ett samarbete mellan Västtrafik och Författarförbundet Väst.
Och Betty B.B. minns den tid då hennes indiekompis från stockholm (i svarta strumbyxor och minikjol) snodde dylika poesiskyltar från tunnelbanan och satte upp på sitt rum på ett sådär ungdomligt och hippt sätt som gjorde Betty B.B. - landsbygdsflickan- mäkta imponerad och lite tillintetgjord. Men - den forna storstadsglansen har falnat, Betty B.B. sitter där och stör sig på skylten.
"Mat" tänker hon, vad är det för unket tema? Det är ju som kläder eller shopping eller inzoomade prylar fotade i vitt ljus, man stöter på det ständigt. Och att tolka temat som att dikterna ska innehålla mat-ord, så att poesin förvandlas till någon slags tråkig illustration... Tänk om de åtminstone valt ett ord som Integration. På såna vagnar som går mellan det ena och det andra...
Men efter ett tag inser Betty B.B. (medan hon med ilskna steg korsat en Plats, en Väg, en Hall) att det är själva temat som stör henne. Tema hit och tema dit. Som om man inte helt enkelt borde välja den absolut bästa mest striking poesin! Sån poesi som man vill stjäla och sätta upp på väggen. (Och Betty B.B. skulle aldrig sätta upp den här matpoesin på väggen.) Den här jävla tematiseringen som sker överallt, förpackas ska allt, formas, omvandlas. Fy fan för lösa trådar, komplikationer, oväntade språng, hör Betty B.B. sig själv muttra när hon går över Platsen, Vägen, Hallen. Det är med sockret som medicinen ska slinka ner, det är papperet som urholkar presenten.
Betty B.B. stör sig nämligen just nu på teman. Visserligen är hon själv vän med en av redaktörerna till Fantasin, och de begagnar sig ju av dylika presentförpackningar. Men ändå... Där sitter Betty B.B., lömsk som vanligt, på en spårvagn och försjunker i det förbiflygande landskapet (metallstängsel, förtryckta buskar, damm och plastmuggar), när blicken faller på den oranga kartongen som är fäst invid spårvagnsfönstret. Poesi På Väg. Ett samarbete mellan Västtrafik och Författarförbundet Väst.
Och Betty B.B. minns den tid då hennes indiekompis från stockholm (i svarta strumbyxor och minikjol) snodde dylika poesiskyltar från tunnelbanan och satte upp på sitt rum på ett sådär ungdomligt och hippt sätt som gjorde Betty B.B. - landsbygdsflickan- mäkta imponerad och lite tillintetgjord. Men - den forna storstadsglansen har falnat, Betty B.B. sitter där och stör sig på skylten.
"Mat" tänker hon, vad är det för unket tema? Det är ju som kläder eller shopping eller inzoomade prylar fotade i vitt ljus, man stöter på det ständigt. Och att tolka temat som att dikterna ska innehålla mat-ord, så att poesin förvandlas till någon slags tråkig illustration... Tänk om de åtminstone valt ett ord som Integration. På såna vagnar som går mellan det ena och det andra...
Men efter ett tag inser Betty B.B. (medan hon med ilskna steg korsat en Plats, en Väg, en Hall) att det är själva temat som stör henne. Tema hit och tema dit. Som om man inte helt enkelt borde välja den absolut bästa mest striking poesin! Sån poesi som man vill stjäla och sätta upp på väggen. (Och Betty B.B. skulle aldrig sätta upp den här matpoesin på väggen.) Den här jävla tematiseringen som sker överallt, förpackas ska allt, formas, omvandlas. Fy fan för lösa trådar, komplikationer, oväntade språng, hör Betty B.B. sig själv muttra när hon går över Platsen, Vägen, Hallen. Det är med sockret som medicinen ska slinka ner, det är papperet som urholkar presenten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)