*
Vilddjuren vilar som stenar på marken
löven lyser röda som ett inre tillstånd
himlen så klar som om den vill kyssa munnen
rinna ner i svalget
fylla magen, fylla magen, fylla magen!
dessa dagar så vilddjurens stilla andedräkt
deras svarta böjda ryggar
deras slutna munnar
ingenmurade ögon
dessa dagar då de döljer sin mening mot sina magar
tassar jag förbi dem
blir jag stående och iakttar dem?
vill jag veta pälsens tjocklek, avståndet mellan hud till mage
via köttet och inälvorna?
Ljuden som är stumma
rörelserna som är långsamma
Ibland är de hala och fuktiga, överrösta av vatten
så fria att det inte går att titta på dem
utan att drabbas av ensamhet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Betty!
Jag vill med yttersta anspråkslöshet föreslå att du skickar ovanstående dikt till en liten kulturtidskrift där undertecknad har visst inflytande över det redaktionella arbetet. Jag tror att detta kan vara början på ett måhända livslångt samarbete.
kära hälsningar
Delia
Skicka en kommentar