Hjältinnor

Om det är något som svensk litteratur saknar, så är det Alice Walker. Och Toni Morrison, det hävdar Betty B.B. å det bestämdaste. En nypa salt och en nypa sött, en fabuleringskonst som inte skäms för sig! Ska det till slaveri och förtryck för att man ska kunna skriva så fritt, så vackert, så försonande och så förtvivlat argt på samma gång?

Är det därför som svensk litteratur ofta tycks Betty B.B. hämmad och menlös, så urvattnat blek i sina formexperiment och tillbakahållna gester? För att vi njuter av en frihet som inte behöver explodera i litteratur. Ojojoj, inte kan man väl önska ett sånt fint folk som svenskarna lite blod och förtryck för att de ska börja skriva så att det känns? Nä, förmätet är det. Betty B.B. skriver gärna lite tamt om det är så att hon får hålla sitt huvud högt.

Så Betty B.B. tar sin nyfunna hjältinna Alice Walker under armen istället, hon viskar, hon frågar, hon vill veta: hur gör du hur känns det vad tänker du på vad driver dig?