Så är då Fantasins Orealismnummer ivägskickad till alla prenumeranter och vissa dagstidningar. Drömmen om kärlek lyser flammande röd i luften. När man sträcker ut en hand vill man att någon ska ta den, men när det inte är en hand utan en tidning man sträcker ut, så får man text tillbaka om något. Inte hud. Sådan är skapandets innersta djävulskap. Att förutom litteratur och fiction och själsfränder som diskuterar samma teologiska och filosofiska och svårhanterligt kvantfysiologiska problem, så är drivkraften den att man helt enkelt vill bli älskad.
Ska inte säga man förresten, det borde jag slutat med när genusvetenskaperna bröt igenom på bred front hos mig och möblerade om i språket.
Jag.
Här sitter Fantasin helt enkelt och väntar på kärlek och har hon tur så får hon ord.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag har skickat ut ord och fått kärlek. Jag har skickat ut ord och fått hat. Likgiltighet vill man ju inte ha i alla fall.
Kanske kan Fantasin få min kärlek, vet inte, jag har nyss öppnat tidskriften. Frågan är om ni vill ha den i såna fall förstås. Kärlek är nog orealism i högsta potens, vilket paradoxalt nog innebär att kärleken är möjlig.
Riktig (eller åtminstone den jag menar när jag använder ordet) kärlek kräver fysisk närvaro. Ord mellan två ansikten kan naturligtvis ge riktig kärlek. En blogg eller en tidskrift ger upphov till uppskattning/uppmuntran/gillande, men inte kärlek. Kanske är det ordmärkeri, men för mig har det en poäng. Människor blandar ofta samman uppskattning och uppmärksamhet med kärlek, och det är en farlig uppblandning för den egna personen. Men om du verkligen kan älska Fantasin, så vill hon naturligtvis ha din kärlek!
Dagerman märkte samma sak; jag minns inte det exakta citatet nu (jag är halvvägs inne i en flaska chablis), men det var något i linje med att allt han ville var att röra vid världens hjärta - och allt han fick var kritisk (el. estetisk) värdering. Ohyggligt sorgligt.
Men du har fullkomligt rätt, B. Den där hudnära närvaron går inte att ersätta med ord, bara att sublimera. Kärleken är ordlös även om den alltsomoftast maskerar sig bakom klichéer.
VI får aldrig ge upp.
Skicka en kommentar